Leksak och samlarobjekt - av Henrik Moberg

Tennsoldaten anses vara vår första serietillverkade leksak och anses ha uppfunnits i Tyskland på 1760-talet av J.G. Hilpert, Nürnberg. Han fick snart en mängd efterföljare, inte bara i Tyskland. Till en början drevs tillverkningen i små familjeverkstäder, men från 1850-1930 kan man tala om massfabrikation av tennsoldater runt om i Europa. Redan på 1790-talet tillverkades de första figurerna i Sverige, före stora länder som England och Frankrike. Ett flertal formar finns bevarade. Även om figurer framställdes under hela 1800-talet är det först mot slutet av 1800-talet och i början på 1900-talet som man kan tala om en mer omfattande industriell produktion i Sverige. De mest kända tillverkarna fanns alla i Stockholm. Det var Santesson (1839-1939), C.C. Ohlsson (1891-1939) och Tenngjuteriet Mars (1915-1935).

Figurerna graverades i formar av skiffer, men även formar gjorda av mässing förekom. De svenska gjuterierna anlitade några av samtidens bästa tyska gravörer som Gustav Maier och Ludwig Frank. Det gör att svensktillverkade tennsoldater, även i en internationell jämförelse, hör till något av det bästa som framställts. En bidragande orsak till att industrin blomstrade var en importskatt på leksaker, som uppgick till 2 kr/kg. På 1920- och 1930-talet upphörde tennsoldater att vara uppskattade leksaker för pojkar. De gamla tenngjuterierna, där hantverket ofta gått i arv från far till son i generationer, tvingades att slå igen eller ändra kurs. På 1930-talet slutade de flesta gjuterierna med sin leksakstillverkning, men då återuppstod tennsoldaten i en ny form. Samlare ville ha anatomiskt och historiska korrekta figurer att måla. Allt större krav ställdes därför på tennfigurernas korrekthet i fråga om dräkter, uniformer och utrustning. De bästa tänkbara tecknarna och gravörerna anlitades för att framställa denna typ av figurer, som inte var avsedda att lekas med, utan såldes omålade. Målningen skulle utföras av samlarna själva. Ett nytt samlarobjekt var fött – tennfiguren. På 1950-talet tillverkade och saluförde Hobbyaffären Wentzels, Stockholm, 30 mm tennfigurer tillverkade av G. W. Rössner, mest känd för sin vackra serie karoliner och ryssar från det stora nordiska kriget. Torhild Sivhed, Trelleborg, framställde egna figurer fram till 1990-talet.

Holger Eriksson (1899-1988) ville redan som 17-åring få tennsoldater framställda efter egna ritningar, men inskickade skisser 1917 till Tenngjuteriet Mars refuserades. Istället började Holger Eriksson (HE) tälja runda figurer i trä i 54 mm. Därefter började han göra egna formar i gips och framställa sina figurer i tenn. HE blev världsberömd då han av Curt Wennberg anlitades som skulptör åren 1946-49 åt firman Authenticast på Irland. En stor del av produktionen såldes till USA. HE revolutionerade leksaksvärlden med sina anatomiskt riktiga figurer, i en tid då endast stela leksaksfigurer stod att finna. Detta gör honom så unik. Man kan tala om en tennfigurernas "Toulouse-Lautrec". HE är kanske mest berömd för sina vackra hästar, detta trots att han var hästrädd. I USA finns en förening som bara samlar HE-figurer. Det finns ingen annan tillverkare i världen som har en egen samlarförening.

Tennfigurstillverkningen idag (2010) - av Christina Wulff

Tillverkningen av tennfigurer fortsätter alltjämt idag, både i Sverige, Tyskland och en del andra länder. I Tyskland finns idag flest antal gjuterier, alltifrån små verkstäder som drivs av en ensam entusiast till större firmor som fortsatt med den gamla traditionen. Exempel på tyska tillverkare är Berliner Zinnfiguren i Berlin eller Rieger Zinnfiguren i Kiel. I Österrike finns en gammal tradition, och där finns ett antal tillverkare, exempelvis Peter Ewald Kovar. I Ryssland finns ett par skickliga gravörer och gjutare där den mest kända nog måste sägas vara Vladimir Nuzhdin, som till vardags jobbar på Eremitaget i St Petersburg. Listan över länder där det idag finns tillverkare av tennfigurer kan göras betydligt längre.

I Sverige finns idag några få tillverkare. I artikelns fortsättning nedan beskrivs några av dem, utan att för den skull göra anspråk på att detta skulle vara en fullständig förteckning över de svenska tennfigurstillverkarna i dagsläget. En av dem, Hans G. Hagström, har tidigare drivit en firma, Hans G. Hagströms Tennfigurkabinett, men har sedan flera år tillbaka avvecklat sin firma och butik. Han har fortfarande gjutformar till 30 mm silhuettfigurer, karoliner och ryssar samt preussare från sjuårskriget 1756-63. I utbudet finns också 40 mm halvrunda cirkus- och lantgårdsfigurer. Dessutom har han en hel del annat som exempelvis miniatyrordnar från Mars-gjuteriet. Intresserade medlemmar kan fortfarande köpa figurer i begränsad omfattning från honom. Bernt Grimm i Gimsbärke utanför Borlänge har originalformar till drygt 200 Marsfigurer samt ett mindre antal Santessonfigurer.

Johan Lilliehöök tillverkar siluettfigurer och har idag ca. 1000 olika figurer i sitt sortiment. Gjuteriet (Zinnfiguren Offizin Johan Lilliehöök) bygger främst sin produktion på övertagna Sivhed- och Ivanov-formar, men har även startat en utgivning av nya figurer, främst karoliner och ryssar från Stora Nordiska kriget 1700-21 samt figurer från Finska kriget 1809. Johan Lilliehöök har även fortsatt den urgamla traditionen att själv gravera formar i skiffersten. På dessa formar bygger han delar av sin nyutgivning av figurer. I övrigt anlitar han både tecknare och gravörer från Tyskland, Österrike eller Ryssland.

På rundmassiv-figur-sidan finns firma Tradition Scandinavia som ägs och drivs av Anders Lindström. Företaget tillverkar rundmassiva figurer i skala 25 mm t.o.m 150 mm. De gjuter i runda slängar cirka 3500 olika figurer i nämnda skalor. Figurerna tillverkas via slunggjutning. Metallen är en stående legering av 63 % tenn och 37 % bly. Företaget säljer till museer, militära myndigheter samt till enskilda människor runt om i världen. De har också några återförsäljare utomlands. I produktionen finns alltifrån gamla Holger Erikssonfigurer till nytillverkade figurer.

I övrigt kan man säga att det finns ett antal gamla formsamlingar i olika händer. Men det är en ganska krävande process att gjuta, och om man inte har tillräckliga kunskaper finns risken att man har sönder en form. Den produktion som är avsedd för hobbygjutare är i första hand den typ av formar som man kan handla från Prince August m.fl. Denna hemmaproduktion är idag ansenlig och det är säkerligen stora mängder som på så sätt gjuts upp idag, till allmänt nöje.

Om du har information om formar eller verksamma tennfigursgjutare i Sverige idag är du välkommen att vända dig till Tennfigursklubben Carolinens ordförande på mailadress johan.lilliehook@hotmail.com eller postadress Johan Lilliehöök, Söravägen 30, 18460 Åkersberga.

C.C. Ohlssons leksaksfabrik - av Henrik Moberg

CCO grundades ca. 1894. Verksamheten drevs av Cora Cemona Ohlsson och tysken Johan Felberthann. Namnet är en förkortning av hennes namn. Trots att han var den drivande kraften, var hon ensam ägare, eftersom han aldrig fick svensk medborgarskap på grund av skatteproblem. Firman tillverkade också leksaker av bleckplåt. Tillverkningen skedde i deras gemensamma lägenhet på Söder i Stockholm och kan betecknas som en ren hemmaindustri. År 1930 övertogs verksamheten av kamrer Karl Jönsson, med Cora Ohlsson som verkmästare. År 1933 överläts CCO till Curt Wennberg och 1935 flyttade fabriken till Tidaholm, Småland. Redan 1936 återkom firman till Stockholm under namnet C. C. Ohlssons Efterträdare. I samband med krigsutbrottet 1939 lades fabriken ner. CCO köpte merparten av formarna direkt från Tyskland och antalet uppgick till ca. 350 st. Figurerna tillverkades i en mängd olika storlekar och utföranden.

Tenngjuteriet Mars - av Henrik Moberg

Tenngjuteriet Mars, Fabriksgränd 1, Kungsholmen, Stockholm, startades hösten 1915, grundat av Oscar Starck, även om hans hustru var ägare. En av finansiärerna var bankiren Olov Aschberg, farfar till TV-kändisen Roberth Aschberg. Redan 1918, endast tre år efter starten, nådde Mars sin försäljningstopp på 189 666 kr. Mars’ produktion blev från början mycket uppskattad. Elegant gravyr, perfekt gjutning och en på samma gång livlig och harmonisk färgskala kan sägas ha karaktäriserat marsfigurerna. De var flata och gjordes i två storlekar, 40 och 30 mm.

År 1929 övertog Mars verkmästare, Nils Lindbergh företaget. Han fortsatte produktionen till 1935, då formarna övertogs av firman ”Uno A. Riese & CO AB”, som redan 1937 gick i konkurs, varvid produktionen upphörde. Mars anlitade några av samtidens bästa gravörer, såsom tyskarna Ludwig Frank och Sixtus Maier d.ä., men många förlagor ritades av svenskarna John Sjösvärd, Ossian Elgström och Knut Jenssen. Ca. 550 formar tillverkades mellan åren 1915-1921. Höjdpunkten var de historiska och etnografiska serierna i 40 mm.

Santessonska gjuteriet - av Henrik Moberg

Det äldsta och största tenngjuteriet ägdes av familjen Santesson. Det grundades 1839 av Nils Santesson och låg på Västerlånggatan i Gamla Stan, Stockholm. Både sonen Frans och därefter sonsonen Nils-Erik fortsatte att driva familjeföretaget till 1906, då Nils-Erik lämnade firman. År 1901 ändrades namnet efter en konkurs från Frans Santessons Fabrik För Tennleksaker till AB Gamla Santessonska Tenngjuteriet. Kring 1916 sattes firman i likvidation, men återuppstod 1921 under ledning av firmans verkmästare Ferdinand Holmberg och kassörskan Maria Björk. Verksamheten flyttades till Hamngatan 34. År 1922 ändrades namnet till Gamla Tenngjuteriet Holmberg & Björk.

Santesson hade egen gravör anställd, tysken Gustav Maier. Han skapade merparten av Santessons figurer. De dominerande storlekarna var halvrunda figurer i 40 mm och flata i 35 mm. Ca. 600-700 formar tillverkades. Santesson är mest känd för sina halvrunda historiska serier i 40 mm t.ex. ”Slaget vid Narva” och ”Slaget vid Lützen”.

Originalaskar: