Kulmbach 2024
av Petter ÅlanderI år var det åter dags att inför den andra helgen i augusti samlas för Zinnfigurenbörse i Kulmbach. Längst resa av oss svenska säljare hade denna gång Magdalena och Bernt Grimm från Gagnef vilka erbjöd mycket välmålade siluettfigurer liksom blanka 30mm Mars-figurer och samlaraskar. Från Stockholm utgick Erik Lindmark som visade upp valda delar ur Traditions sortiment och jag själv som representerade Föreningen Tenngjutaren.
Med fullastade bilar angjorde vi på onsdagkvällen lämpliga hamnar för att sova ombord på färjan och sedan fortsätta resan tidigt på torsdagen för att kunna börja packa upp i marknadstältet strax efter lunch. Henrik Moberg och Mikael Dalla-Santa hade flugit ned från Stockholm ett par dagar tidigare för att se sig om och angjorde samma dag Kulmbach med järnväg. Denna gång var våra respektive försäljningsbord väl spridda i marknadstältet vilket var lite synd då vi därigenom inte kunde hjälpa till att vakta varandras bord så att man i lugn takt hade kunnat gå runt och titta själv.
Det är alltid svårt att veta vilka figurer man ska ta med men Henriks sortiment av äldre original f igurer sålde som vanligt bra. Micke Dalla-Santa hade med en del fina Britains Swoppet-figurer som snart hittade nya ägare varpå inkomsterna snabbt återinvesterades i franska plastfigurer som man aldrig ser i Sverige. Försäljningen av Tenngjutarens sortiment av blanka figurer från historiska formar tickade på ungefär som vanligt. Figurer av klassiska gravörer som Georg Röss ner och Ludwig Frank går oftast bra, inte minst Mars serie med Romare och Germaner. I år sålde också 40mm halvrunda figurer från Santessons väldigt bra – det är kanske inte så många som samlar sådana men det är ännu färre säljare som erbjuder dem! Utöver de svenska säljarna kunde vi under fredagen och lördagen också räkna in besökande Carolinerna Mats Aztor och Ann-Sofi samt Dan Hyllberg med far och bror.
I vanlig ordning var marknadens sortimente av kanske främst blanka 30mm-figurer närmast bedövande stort men även utbudet av äldre tyska leksakssoldater imponerade och flera bord erbjöd också äldre och nyare hemgjutformar. Många säljare satsade dessutom på tillbehör 1 som färg, penslar, olika former av figurbaser och dioramamaterial samt erbjöd sig att måla f igurer åt dem som så önskade. På flera bord erbjöds också plastfigurer men i Tyskland bildar massafigurer ett alldeles eget universum så dem ser man inte alls i Kulmbach. Dr. Birgitte Grober med firma Ernst Heinrichsen fanns på plats med ett som vanligt rikt sortiment. I monterns snurrställ erbjöds bland annat firmans välbekanta karoliner och ryssar både som blanka och lackerade.
Att Berliner Zinnfiguren/Werner Scholtz valde att avstå denna gång var väntat men desto roli gare var att pånyttfödda Kilia hade en stor mon ter. Det är den mångårige Ochel-entusiasten och samlaren Marbod Gerstenhauer i Weimar som har tagit över formskatten och tagit upp produktion av såväl blanka som fabrikslackerade figurer. De erbjöd också en för mig ny idé gällande halvlac kerade gubbar där själva figuren var patinerad och sedan liksom förhöjd med endast några de taljer målade i kulörer – ett tappert försök! I svallet efter pandemin saknar man kanske fram för allt en del äldre säljare och de duktiga rys sar som man såg innan kriget i Ukraina uteblir förstås också – däremot tycker jag inslaget av lika trevliga som entusiastiska italienare ökar.
I utställningshallen försiggick i vanlig ordning tävlingen av målade figurer. Som man har kunnat konstatera under flera år är det allt färre traditio nella tennfigurer och allt fler statyetter och kom binationer i tavelramar. Givet hur enkelt jag själv målar är det naturligt vis en smula löjeväckande av mig att ha åsikter om så välmålade figurer men jag har lite svårt för det dominerande manéret hos tävlingsbidragen. I mina ögon påminner de mer om datoranimerade f ilmer än om verkligheten och som historiker un drar jag också ofta vilka pigment man tänker sig ska ha använts i de uniformer och dräkter från äldre tid som avbildas. Många klara färger fanns nog inte i sinnevärlden innan kemiskt färgade textilier dök upp i början av 1800-talet. När tyska tävlingsdeltagare gör en analys av hur man ska vinna priser tycks kombinationen Faust och Mohr oemotståndlig! Bilden under föreställer bara ett av årets bidrag – figurerna är naturligtvis mycket välmålade men från vilket håll är ljuset tänkt att falla och var kommer allt det ljusblå ifrån?
De amerikanska fallskärmsjägarna är ytterligare exempel på hur man försöker uppfinna den f lata tennfiguren på nytt genom att skapa ett slags assemblage. Själva tennfiguren är alltså monterad mot en målad bakgrund vilka sedan är tänkta att så att säga smälta samman. Det är lätt att ha åsikter om resultatet i det här fallet men jag uppskattar försöket och tycker det är intressant att se hur signaturen TJM har arbetat med det plaskande vattnet.
