Kulmbach 2011

Årets tennfigursbegivenhet alla kategorier var som vanligt en höjdare för mig. Det ligger något magiskt över denna vartannatårmässa som varje tennfigursentusiast bör besöka, åtminstone en gång i livet. För min egen del var det min tredje gång efter ett längre uppehåll på ca. 20 år. Dessförinnan hade jag en 5-6 besök bakom mig. Samlar – och klubbvännen Jan Sennebo har väl någonting av ett rekord, även internationellt, med sitt 17e kulmbachbesök. Att han inte tröttnar…

Nej, tröttna lär man inte göra när man kommer till tennfigurens Mecka som, förutom tennfigurer förstås, erbjuder allt man kan tänka sig som hör figursamlandet till, såsom nytillverkade figurer, begagnade figurer, hela samlingar, antika figurer, leksaksfigurer, flata figurer, runda figurer, vitrinfigurer, figurer som kostar en halv Euro, figurer som kostar 1000 Euro, skifferstenar, gravyrutensilier, relevant litteratur, målningsmaterial, vintrinskåp, figurbaser, you name it! Och så tennfigursfolk såklart.

Man möter gamla bekanta som man bara ser vartannat år i Kulmbach och man möter nya ansikten, skapar nya bekantskaper. Exempelvis stod Jan och jag en timme varje dag under mässan vid British Flat Figure Societys bord och jag fick då ansiktena på flera klubbmedlemmar i BFFS som jag bara kände till namnet genom mailkorrespondens. Samvaronkänslan blev inte sämre när man tog en öl tillsammans med de trevliga engelsmännen.

Själv ger det mig mycket att få samspråka med de klassiska utgivarna, såsom Erika Ochel, Wolfgang Hafer, Neckel Jr., Wilifried Dangelmaier (Retters figurer) och Liselott Maier. De två sistnämnda levererar alltid hundra procentiga gjöt. Perfekta gjöt erbjuds också av Brigitte Grobe som äger formarna till henrichsenfigurerna. Just dessa figurer var ju länge borta från marknaden men glädjen var stor bland flatfigursamlarna när dessa klassiska figurer åter blev åtkomliga. Närvaron på kulmbachmässan var minst sagt välkommen. Man kanske inte jublar precis över priserna på henrichsenfigurerna precis, för de är skyhöga. Men, men, det är ju bara pengar och om man vill ha några klassiska figurer i sin samling får man tiga och betala. Själv gjorde jag precis så. Jag hade inte en enda min ägo så jag köpte en stycken bara för den sakens skull, en grekisk ryttare som kostade skjortan!

I år hade våra båda klubbar, Carolinen och Drabanten, anordnat en gemensam resa och vad jag har förstått så var deltagarna belåtna. Varje år tycker jag det är kul att se våra svenska utställare och att få prata lite figurer på svenska. Det blir ju helt annorlunda än när man mailar, som i sig är ett fantastiskt effektivt kommunikationsmedel. Man kunde således se Johan Lilliehööks bord med flata figurer, Anders Lindströms med runda och Bert Grimms med flata och egenhändigt målade figurer till salu.

Utställningstävlingen blir större och större för varje gång. Liksom konkurrensen blir hårdare, åtminstone enligt min uppfattning. Det fanns mången utmärkt målad figur och diorama och bland utställningsobjekten var det trång av alla besökare som tittade, begrundade och fotograferade de utställda alstren. Själv lär jag mig mycket genom att studera målningstekniken hos andra och de är alltid lika spännande när medaljörerna ropas ut.

Vi var fyra carolinenmedlemmar som åkte tillsammans och vi bor alltid hos samma trevliga tant på 8 minuters promenad från mässan. Billigt är det också, ca. 200 kronor natten, så bättre kan det nog inte bli. Förutom mässan finns ju även slottet Plassenburg som inrymmer ett icke föraktligt tennfigurmuseum, som vi brukar besöka varje gång vi är i Kulmbach. Ett sådant besök rekommenderas för dem som inte varit där. Dels finns det utställt enskilda figurer i horder och dels dioramor med massor av figurer. Några är så gigantiska i storlek och till figurantalet att man blir alldeles matt av bara tanken på vilket enormt arbete som har lagts ner och vilka tidsrymder som det tagit i anspråk att färdigställa dessa presentationer. Som tur är finns det strategiskt placerade bänkar som man kan sätta sig ner på så att ens trötta ben får lite vila. Sen flackar ens ögon över slagfälten och djungel- eller savannmiljöerna med tusentals och åter tusentals figurer, som till slut flyter samman i ett dimmigt töcken. Det blir för mycket tills slut.

ps. Se fler bilder från årest kulmbachmässa på Louis Gallery ds.

Houwalds regemente (Si recte facies), Johan Schmitt (Påven, lejonet och ryttare samt ytterligare en ryttare som ej syns). Skickligt målade av by Stefan Wachter, Kulmbach.

Mats Aztor, Håkan Rosén och Jan Sennebo på båten.

Johan Lilliehöök

Jan representerar British Flat Figure Society

Här dricker vi öl med vår italienske vän Gianpaolo Bistulfi.

Fler svenska utställare på plats.

Till höger: Houwalds regemente (Si recte facies), Johan Schmitt (Påven, lejonet och ryttare samt ytterligare en ryttare som ej syns). Skickligt målade av by Stefan Wachter, Kulmbach.