Kulmbach 2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Längst ner på sidan en personlig redogörelse gjord av Ulf Pauli.

Kulmbach 2013-08-19

Genom ett leende landskap i norra Franken går resan med Regionalexpressen från staden Hof till Kulmbach. Resan tar strax under en timme. På vägen passerar tåget Neuermarkt-Wirsberg, där det finns ett järnvägsmuseum med framför allt gamla ånglok. Även om det är intressant och trevligt med gamla ånglok hoppar jag dock inte av utan fortsätter till Kulmbach, eftersom mitt mål är den 24:e internationella tennfigurmässan. Liksom de senaste åren är mässan inhyst i den ”öllada” som annars är skådeplatsen för inmundigandet av hektoliter öl under ”Kulmbacher Bierwoche” som anordnas varje sommar.


Det var med igenkännandets glädje jag lördagen den 9 augusti stegade in på mässan och inledde förstärkningen av Tysklands BNP genom att inhandla en mässkatalog hos de charmiga damerna på Mässbyrån. I vimlet av deltagande stora och mindre tennfigurproducenter från framför allt Tyskland, men också från Sverige, Österrike, Italien, Frankrike, Schweiz, Spanien och Storbritannien, stöter jag först på Berliner Zinnfiguren som har mässans största avdelning. Jag skyndar dock vidare eftersom jag brukar besöka Berliner Zinnfiguren på återkommande resor till Berlin. Andra lite mindre kända, framför allt vad som på tyska kallas Privatherausgeber (”privatproducent”) tilldrar sig under mässan mitt främsta intresse. De finns inte alltid på nätet och här på tennfigurmässan får man en mycket förnämlig översikt över mångfalden av producenter och mångfalden av tennfigurer.


Intrycket av årets mässa är liksom förra gången att tennfigursamlandet har fått ett uppsving. Åtminstone i Tyskland. Utställarna blir fler och fler och Bierstadel, som ölladan heter på tyska, räcker inte till. Allt fler utställare får hålla till i Stadthalle som ligger mittemot ladan. Mångfalden av figurer ökar också för varje gång. Asterixfigurer, tomtar och andra sagofigurer, japanska Mangafigurer och många andra samsas med de mera traditionella martialiska figurerna, romerska legionärer, medeltida riddare, landsknektar, kyrassiärer, preussiska husarer för att nämna några av deltagarna i krigshistoriens otaliga slag.


Efter några timmar är det dags för en sen lunchpaus. Ute regnar det, men jag tar mig alla fall någorlunda torrskodd till den närbelägna lilla krogen Zunftstube (”Skråkammaren” för den som inte är så bevandrad i tyska) dricker jag ett par svarta öl till Bratwurst Kulmbacher Art. Jag uppfattar att många av gästerna på den lilla krogen pratar om ”Zinnfiguren”. Kulmbach är proppfull av tennfigursamlare som jag själv. Det inger en viss känsla av gemenskap och jag skålar glatt med övriga gäster kring bordet.


Några timmar till på mässan och så är det dags att ta tåget tillbaka till Hof. Jag återvänder dock nästa dag för ytterligare strövtåg i myllret av utställare. Ett besök i Kulmbach under mässdagarna inkluderar givetvis också ett besök på slottet Plassenburg som tronar uppe på sin höjd ovanför staden. Slottsbesöket är naturligtvis i första hand betingat av att där finns ett tennfigurmuseum som bl.a. innehåller världens största diorama med tennfigurer. Med hjälp av över 15 000 figurer visas ”Belägringen av Kulmbach 1553”.


Efter museibesöket tar jag en sista runda på mässan efter att först ha besökt en bankomat. Ytterligare några figurer inhandlas, bl.a. en urarteisk (ett forntida rike norr om Assyrien) stridsvagn i storlek 70 mm och ett träd jag trodde var en ek. Innehavaren av Magdeburger Zinnfiguren upplyser mig om att det inte är en ek utan en bok. Och jag som bor i Skåne! En annan kund kommenterar dock vänligt att man kan ju måla den som en ek. Efter dessa trösterika ord är det så dags att ta farväl av den 24:e internationella tennfigurmässan och resa tillbaka till Hof och några dagar senare hem till Malmö medförande mina nyförvärvade tennfigurer.


Ulf Pauli